Islam

Något som nyligen blivit känt, är att influensavirus kan överföras från gris direkt och indirekt genom konsumtion av korv gjord på bl.a. grisens lungor.

En svensk hudläkare berättar att han sedan många år har sett hur patienter med akne, astma, allergisk snuva, munsår och vissa former av håravfall, uppnått en betydande förbättring efter att de, i samband med annan behandling, slutat konsumera fläskkött. Fläsk-kött innehåller svavelhaltiga ämnen och histamin, vilka kan ge hudirritationer.

Det finns en reaktion som kallas autoimmunitet, som innebär att kroppens celler börjar aktiveras mot både främmande och egna vävnader. Enligt en teori kan fläskköttet vara kemiskt släkt med människans vävnader, vilket skulle leda till en sådan reaktion, dvs. att vissa personer vill "stöta bort" det främmande ämnet. Som exempel på autoimmuna sjukdomar kan nämnas sköldkörtelinflam-mation, ledgångsreumatism och ungdomsdiabetes.

Kanadensiska läkare har i den engelska tidningen "The Lancet" publicerat en artikel som visar på ett tydligt samband mellan hög fläskköttskonsumtion och skrumplever.

Grisfettet försvårar matsmältningen och ökar risken för angina pectoris och åderförkalkning. Det innehåller en stor andel kompli-cerade fettsyror och man har lagt märke till att grisfettet, når det intas, ombildas till ett egendomligt ämne som inte korresponderar i sin uppbyggnad med människans fetter, vilket leder till en störning i kroppens ämnesomsättning, och likaså kolesterolcirkulationen, vars förändring orsakar uppkomsten av många allvarliga sjukdomar i människans kropp. Nobelpristagaren professor Damm vid Köpenhamns universitet har fastslagit att just grisfettet är en avgörande orsak till uppkomsten av gallsten och forskningen lyckas fortgående fastslå nya bevis for farorna med grisfett och griskött.

De muslimer som bor i icke-muslimska länder har svångheter i att få tag på födoämnen som inte innehåller grisfett och många av dessa faller in i sådant som är Haram på grund av att de inte behärskar svenska språket och inte heller andra europeiska språk. Det kan också hända att de avstår från många matvaror som i själva verket är fria från grisfett Här följer en lista över de matvaror som är Haram eller misstänkta:

1. Följande termer omfattar griskött: Svenska: Späck, skinka, griskött, fläsk Engelska: Pork, Pork Chops, Ham, Bacon Ovannämnda produkter består till 100% av griskött.

2. Gris,svin och vildsvin är alla samma typ av kött som är Haram.

3. Det finns en del andra produkter av vilkas innehållsdeklaration det inte alltid framgår att de till viss . del innehåller griskött eller grisfett. Exempel på dessa är: Svenska: Kalvsylta, Leverpastej, Köttbullar, Köttfärs, Korv, Ox- hiärpar, m.m. Engelska: Hot Dogs, Frankfurters, Sausage, Salami, Pepperoni, Canned Meat, Corned Meat, Luncheon Meat.

4. Alla produkter på vilka det står ALL MEAT innehåller oftast griskatt i kombination med andra . . . köttsorter, som t.ex. nötkött eller kycklingkött.

Beträffande fetter och oljor Ordet ISTER eller RENT MATFETT används för svinfett och detta kallas på engelska LARD SHORTENING eller LARD. Om det står skrivet att produkten innehåller ANIMALISK FETT så är det mycket sannolikt att det däri ingår grisfett sålånge det inte finns en detaljerad redovisning av fettsorterna.

Om det står SHORTENING eller ANIMAL SHORTENING är det mycket sannolikt att det innehåller grisfett. Om det står VEGETABILISKT FETT eller på engelska PURE VEGETABLE SHORTENING, dvs. rent vegetabiliskt fett, så kan man vara helt säker på att det är fritt från animaliska fetter så länge det inte står i texten t ex: VEGETABILISKT OCH ANIMALISKT FETT, på engelska PURE VEGETABLE SHORTENING AND ANIMAL FAT (eller LARD) Om det står BUTTER CRUST eller BUTTER TOP eller TOP SHORTENING så kan man inte vara säker på att produkten är fri från grisfett.

Om det står MARGARIN så är sannolikheten stor att det innehåller grisfett, såvida inte annat nämnts om detta · Man bör lägga märke till att grisfett kan förekomma ensamt eller tillsammans med animaliska eller vegetabiliska fetter eller oljor i följande varor: Bröd, kakor, tårtor (färdiga eller mixer), grillad kyckling, stekt eller panerad fisk, soppa (på burk eller i pulverform), glass, godis, choklad, m.m. Detta gäller såvida inte detaljerade beskrivningar av innehållet finns, som bevisar att det inte finns något grisfett.

I en autentisk Hadith, sade Profeten Muhammed (SAW): "En person kommer att följa sin väns tro, så välj vem du gör till vän." (Rapporterad av Abu Dawood & Tirmidhee).

Att blanda sig med följare av någon annan väg än din resulterar i en förändring i ens beteende, moral och handlande. Om vi följer sådana vänner, så kommer vi att få deras vanor, beteende och kanske också deras religion. En sådan muslim kommer att finna sig själv i en situation där han är villig att gömma sin tro (islam) framför de som ogillar det (de som han räknar som vänner) och att gå från de troende. När den här situationen uppstår, är en punkt nådd då det är en mycket liten skillnad mellan muslimen och hans dåliga sällskap. Många gånger är muslimen uppmuntrad av sina vänner att göra dåliga saker och att glömma sina plikter. Resultatet är att muslimen själv ofta skäms att lämna dem för att utföra bön, på så sätt påverkar hans/hennes vänner honom/henne att klart gå från den rätta vägen.

Istället för att bli vänner med de vilseledda borde vi bli vänner med de rättrogna, men fortfarande behandla alla andra på ett fint och rättvist sätt.

I en annan Hadith, sade Profeten Muhammad (SAW): "Exemplet av ett gott sällskap och ett dåligt sällskap är som den som säljer mysk, och den som blåser på elden med smeds blåsbälgen. Så när det gäller den som säljer mysk kommer han antingen att ge dig lite, eller du köper lite från honom, eller åtminstone kommer du att känna en angenäm doft från honom. Men när det gäller den andra då kommer han antingen att bränna dina kläder eller så kommer du att känna en dålig lukt från honom." (Bukhari & Muslim).

I hans kommentarer av den här Hadithen, sade Imam an-Nawawi att Profeten (SAW) likställde ett gott sällskap med en som säljer mysk och pratade om effekterna av att ha sällskap som är bra, som har bra beteende, fromhet, kunskap och bra kultur. Sådana är dem som ger oss av deras förtjänster. Och han (SAW) förbjöd oss att sitta med dem som gör onda handlingar, syndar mycket och andra dåliga handlingar, likaså med de som hittar på nya saker (om islam), pratar bakom ryggen, och så vidare. En annan lärd sade: "Att vara med de fromma resulterar i erhållandet av användbar kunskap, ädelt beteende och rättfärdiga handlingar, emedan att vara med de som syndar förhindrar allt detta."

Allah(SWT), den högst uppsatte, säger i Koranen:

"Den dag då den orättfärdiga biter sig i handen [i förtvivlan] och ropar: "Om jag ändå hade följt sändebudets väg. Nu är jag förlurat! Om jag ändå hade avstått från vänskapen med den mannen!. Han ledde mig på avvägarn, när Guds budskap redan hade nått mig. [Så] leder Djävulen människan vilse och tar därefter sin hand ifrån henne"

"Den dagen skall de som förut var nära vänner bli varandras fiender, [alla] utom de som fruktade Gud"

I två autentiska berättelser av Profeten (SAW) är vi beordrade att ha sällskap endast med troende, och sade till oss att en person kommer att vara med dem han gillar i nästkommande livet. Så om vi älskar och identifierar oss med de vilseledda, bör vi frukta för vårt öde. Den vise personen är den som förbereder sig själv för det nästkommande livet, inte den som förnekar sin tro och faller i Satans fälla, han som säger till honom att han kommer att bli förlåten och att han kan göra vad han vill. Om vi verkligen tror att det bästa talet är Allahs tal och att den bästa vägledningen är Profeten Muhammads (SAW) vägledning, så bör vi handla i enlighet med dem, för att vi inte ska skapa bevis mot oss själva.

Från ett annat perspektiv, "en troende är sin broders spegel," och om han ser något fel i den andra troende, så uppmärksammar han det för honom på ett acceptabelt sätt, hjälper honom att bli av med det och att ta bort vilken ondska han än må ha.

Vi ber Allah(SWT) att göra oss till en av de rättrogna och ge oss sällskap som kommer att leda oss från Hans vrede till Hans välbehag och Paradiset.

Vissa människor frågar ständigt: «Kan vi i dag tillämpa samma barbariska straff som användes i öknen för så länge sedan? Är det försvarbart att kapa en tjuvs hand för fem kronor? Kan sådana saker få äga rum i det tjugonde århundradet, då man betraktar brottslingen som ett offer för samhället och hävdar att denne har rätt till medicinsk behandling i stället för straff?>) Hur kommer det sig att det tjugonde århundradet tillåter slakt på 40 000 människor i Nordafrika; oskyldiga människor, men förbjuder den rättvisa bestraffningen av en enda kriminell!!

Vem oss för de bedrägliga ord som så ofta döljer sanningen !

Så långt det tjugonde seklets civilisation och dess onda. Låt oss diskutera Islams uppfattning om brott och straff. Brott betraktas ofta som en individuell agressionshandling gentemot samhället. Därför är uppfattningen om brott och straff nära sammanlänkad med en nations uppfattning om relationerna mellan individen och samhället. Individualistiska länder - som de västerländska kapitaliststaterna - går för långt i heligförklarandet av individen; de ser honom som centrum för allt socialt liv. Sådana länder sätter tvångströja på statens rättighet att begränsa individens frihet. Denna attityd reflekteras i deras uppfattning om brott och straff. De sympatiserar med de kriminella och behandlar dem med silkesvantar därför att de är offer för korrumperande omständigheter, psykologiska komplex och nervösa åkommor som de inte lyckats övervinna. Därför är sådana stater beredda att minimera straffen tills - speciellt vid sedesförbrytelser - de inte längre betraktas som straff.

Vid detta stadium träder psykoanalysen in för att rättfärdiga eller bortförklara brottet. Det måste uppmärksammas att Freud var upphovsman till den historiska förändring efter vilken man betraktar brottslingen som ett offer för sexuella komplex, vilka i sin tur beror på det förtryck av de sexuella instrinkterna som utövas av samhället, religionen, moralen och traditionen. Senare földje alla psykoanalytiska skolor Freuds exempel, men många av dem höll inte med honom att den sexuella energin är livets centrum. Alla sådana skolor betraktar den kriminelle som ett passivt kreatur, offer för de allmänna och personliga omständigheter i vilka han växte upp. De tror på vad som kallas «psykologisk determinism», det vill säga att en människa inte har någon vilje- eller handlingsfrihet i förhållande till den psykologiska energin, vilken agerar enligt ett förutbestämt mönster.

Å andra sidan hävdar de kommunistiska länderna att samhället är en helig enhet mot vilken individen inte får revoltera. Därför tillämpar sådana stater stränga straff inberäknat dödsstraff och tortyr på individer som revolterar mot staten.

Kommunismen hänför förbrytelser till ekonomiska snarare än till psykologiska orsaker - som Freud och andra psykoanalytiker gjorde. Kommunisterna hävdar att ett samhälle som har ekonomiskt kaos inte kan fostra till goda egenskaper. Därför bör inte brottslingar i ett sådant samhälle straffas. Men kan kommunisterna förklara varför brott begås och fängelser och domstolar fortfarande är i bruk i Ryssland där ekonomin styrs enligt teorin om absolut jämställdhet?

Det är inget tvivel om att både individualisterna och kommunisterna har delvis rätt. Det är sant att de omständigheter som omger individen har en stor inverkan på hans konstitution och att de undermedvetna komplexen ibland kan leda till brott. Men människan är inte en fullständigt passiv varelse i konfrontationen med sådana omständigheter. Psykoanalytikerna begår misstaget att de koncentrerar sig på människans dynamiska energi men ignorerar den kontrollerande energi som är inbyggd i människans system. Den energi som förmår ett barn att kontrollera sina körtlars utsöndringar och undvika sängnätning efter en viss ålder är samma energi som kontrollerar hans känslor och handlingar så att han inte oavbrutet ger efter för sina vilda passioner och plötsliga nycker.

Å andra sidan har de ekonomiska villkoren en viss effekt på individens känslor och handlingar. Det är sant att hunger, genom att splittra själen och alstra hatkänslor, kan leda till brott och moralisk korruption. Men det är bara till hälften sant att det enbart är den ekonomiska faktorn som påverkar människan beteende. Detta påstående motsäges av livsvillkoren i Sovjetunionen, där man påstår sig ha avskaffat hunger och fattigdom. Den primära frågan är denna: innan vi avgör huruvida en brottsling ska straffas eller inte måste vi bestämma graden av ansvarighet för det brott han begått. Det måste uppmärksammas att Islam tar den fråga i beaktande när den behandlar frågor om brott och straff. Islam utdömer aldrig straff på måfå, inte heller verkställer den dessa utan ordentligt övervägande.

I detta avseende bar Islam en unik teori som kombinerar det bästa från bägge världarna: kommunisternas såväl som individualisternas teorier. Islam håller den korrekta rättvisebalansen och framhärdar i att undersöka alla villkor och omständigheter som är förbundna med brottet. I undersökningen av ett brott gör Islam två överväganden samtidigt: brottslingens synpunkt och samhällets, mot vilket aggressionshandlingen riktades. I ljuset av sådana överväganden föreskriver Islam det straff som är rättvist i enlighet med sund logik och klokt resonemang, och det får inte påverkas av brottsteorier eller nationella och individuella nycker.

Islam genomför förebyggande straff vilka naturligtvis kan verka grymma om man betraktar dem ytligt och utan ordentligt övervägande. Men Islam utdömer inte sådana straff om man inte är övertygad om att brottet var oförsvarligt eller att brottslingen handlade utan något slags tvång.

Islam föreskriver att en tjuvs hand ska huggas av, men ett sådant straff utdöms aldrig där det finns minsta tvivel om att tjuven tvingades av hunger att begå brottet.

Islam föreskriver att både äktenskapsförbrytaren och äktenskapsförbryterskan ska stenas, men den tillämpar inte sådana straff om det inte gäller gifta personer och avgörande bevis finns genom fyra ögonvittnen, det vill säga när två personer in flagranti begår ett så skändligt brott.

Det ska nämnas att Islam vidtar liknande försiktighetesmått med alla straffåtgärder den har föreskrivit. Detta visar sig tydligt i en regel som föreskrevs av den tredje kalifen, Omar ibn al-Khattab, vilken anses vara en av Islams mest prominenta lagstiftare. Omar var känd för sin strikta tillämpning av Sharia (den islamiska lagen); därför kan det inte påstås att han var för mjuk i lagtolkningen. Det bör hållas i minnet att Omar inte verkställde straffet för stöld (avhuggning av handen) en enda gång under året av hungersnöd, då det kunde finnas misstankar om att hunger drev människor till stöld. Den ovannämnda regeln illustreras bäst genom följande episod:

«Det rapporterades till Omar att några pojkar i tjänst hos Hatib ibn Abi Balta'a hade stulit en honkamel från en man av stammen Muznah. När Omar förhörde pojkarna erkände de stölden, så Omar gav order om att deras händer skulle huggas av. Men vid närmare eftertanke sade han: "Vid A1lah, jag skulle hugga av deras händer om jag inte visste att ni låter dessa pojkar slita och svälta så till den grad att det skulle ha varit dem tillåtet att äta det som är förbjudet för dem". Sedan vände han sig till deras arbetsgivare och sade: "Vid Allah, eftersom jag inte har huggit av deras händer ska jag bestraffa dig med böter som kommer att smärta dig", och han beordrade honom att betala hon-kamelens dubbla pris.»

Denna episod illustrerar en mycket klar och tydlig princip: straff ska inte utmätas där det finns omständigheter som tvingade syndaren att begå brottet. Denna princip stöds av Profetens ord: «Straffa ej om det finns tvivel.» Om vi studerar Islams tillvägagångssätt när den föreskriver straff kommer vi att inse att Islam i första hand försöker göra samhället rent från sådana förhållanden som kan inleda till brottslig verksamhet. Efter att ha vidtagit sådana försiktighetsmått föreskriver Islam en förebyggande och rättvis straffåtgärd, vilken ska tillämpas på personer som inte har någor rimligt rättfärdigande för sina brott.

Där samhället inte har någon möjlighet att tillrättalägga de omständigheter som kan leda till brott eller där det finns tvivel angående brottet, ska straff inte utmätas och den styrande ska frige brottslingen eller ådöma honom ett milt straff (spö eller fängelse), i proportion till hans grad av ansvarighet för brottet. Islam strävar efter att med olika medel förhindra uppkomsten av sådana förhållanden som kan leda till brott. Den strävar efter att garantera en rättvis förmögenhetsfördelning. Under Omar bin Abdul Aziz' regim lyckades man också utrota all fattigdom. Den islamiska staten är ansvarig för försörjningen av varje medborgare, oavsett hans religion, ras, språk, färg och social ställning. Staten är också skyldig att garantera alla medborgare ett ordentligt arbete.

Om arbeten inte finns, eller om någon är oförmögen till arbete, ska hjälp ges från allmänna medel. Islam omöjliggör alla tänkbara motiv till brott, men undersöker ändå alla omständigheter kring ett brott för att försäkra sig om - innan straffets utfärdande - att brottslingen inte handlade under något slags tvång när han begick brottet. Islam erkänner sexualdriftens styrka och enträgenhet, men vill att sexualinstinkten ska tillfredsställas på lagligt sätt, det vill säga genom äktenskap. Därför förordar Islam tidiga äktenskap och ger hjälp från statskassan till dem som önskar gifta sig men inte har råd därtill. Å andra sidan renar Islam samhället från sådana lockelser som kan röra upp passionerna. Den sätter också höga ideal som tar hand om överskottsenergin och kanaliserar den in i tjänst för samhällets bästa. Den föredrar att se fritiden användas till försök att komma närmare och närmare Allah. På detta sätt utrotar Islam alla orsaker till brott. Ändå har Islam inte bråttom att utdöma straff, såvida inte brottslingen har ringaktat traditionerna och sjunkit till djurnivå genom att begå äktenskapsbrott så öppet att han ses av fyra ögonvittnen.

Det kan sägas att de nuvarande ekonomiska, sociala och moraliska villkoren gör det svårt för unga män att gifta sig och att de följaktligen förleds till otukt. Det ligger en viss sanning i det. Men när Islam verkligen tillämpas kommer det inte att finnas några galna, förledande lockelser som drar ner unga män i fördärvet, och det kommer inte att finnas några Kronografiska bilder, tidningar och sånger. Ingen upphetsande frestelse kommer att vandra omkring på gatorna. Det kommer inte att finnas någon fattigdom som hindrar människor från att gifta sig. Det är då, och först då, som människan kan avkrävas ett rättfärdigt leverne, och som de kan vara rättfärdiga. Under sådana förhållanden kan straff ådömas de åtalade därför att de inte har någon ursäkt eller försvar för sitt handlande.

Innan den föreskriver en straffåtgärd, försöker Islam att först och främst utplåna alla förhållanden och orsaker som kan leda till brott. Men även efter det att ett brott begåtts, försöker Islam avstyra straffets vekställande om det finns några betänkligheter angående brottet. Kan något annat system nå upp till Islams rättvisa?

Det är därför att vissa europeer inte har studerat realiteten i Islams uppfattning om brott och straff som de anser att de lagar som föreskrivits av Islam är barbariska och degraderande för den mänskliga värdigheten. De föreställer sig felaktigt att sådana straff - liksom de europeiska civilstraffen - kommer att tillämpas dagligen. De inbillar sig också att det islamiska samhället hänger sig åt dagliga förrättningar av prygel, handavhuggning och stening. Men faktum är att sådana avskräckande straff mycket sällan har verkställts. Det faktum att straffet för stöld har verkställts bara sex gånger under en period av fyrahundra år är ett klart bevis på att sådana straff i första hand var ämnade att verka avskräckande.

Man bör komma ihåg att Islam, innan den ådömer straff, har som mål att förhindra brott. Även i de mycket sällsynta fall då dessa straff verkställdes, kan vi vara övertygade om att de var fullt rättvisa. Det kan inte finnas någon annan anledning till varför vissa européer är rädda för tillämpningen av Islams regler än att de till sin natur är kriminella och framhärdar i att begå helt oförsvarliga brott. Det finns också en del människor som föreställer sig att dessa straff inte har någon praktisk betydelse. Det är inte sant. Straffen föreskrevs i syfte att skrämma de individer som inte har något rimligt skäl till att begå brott men ändå känner en stark lust till det. Hur starka deras motiv än är, kommer straffpåföljden säkerligen att få dem att tänka efter två gånger innan de begår något brott. Det är sant att en del unga män kan lida av sexuellöverbelastning, men så länge samhället arbetar för det gemensammas bästa och värnar om sina medborgare, har allmänheten rätt till full säkerhet till liv och egendom.

Men de människor som begår brott utan någon klar orsak lämnas för den skull inte åt sitt öde. Islam prövar alla tänkbara medel att behandla och återställa dem till normalitet. Det är beklagligt att en del kultiverade ungdomar och moderna jurister attackerar Islams straffåtgärder helt enkelt därför att de är rädda att europeerna ska anklaga dem för barbarism. Men jag är säker på att de skulle vinna väldigt mycket på att studera visdomen i den islamiska lagstiftningen.

Dom som praktiserar det okulta och som påstår sig uppenbara det osedda och förutse framtiden kan delas in i två delar:

1. Dom som inte har någon riktig kunskap eller hemlighet utan berättar för sina kunder om allmänna saker som händer dom flesta människor. Dom genomgår oftast ett antal meningslösa ritualer, och sedan gör dom kalkylerade gissningar. Några av deras gissningar blir sanna på grund av att dom är så vanligt förekommande. Dom flesta människor har en tendens att komma ihåg dom få saker som blir sanna och glömmer snabbt alla dom som inte blev sanna. Denna tendens är ett resultat av att det faktum att efter ett tag blir alla förutsägelser till hälften bort glömda i det undermedvetna tills någonting händer som får dom att komma tillbaka. T.ex. har det blivit vanligt förekommande i Väst att man i början av året publicerar ett antal spådomar av flera berömda medium. När en undersökning gjordes angående olika spådomar i Amerika 1980, visade det sig att det medium som lyckades bäst hade bara 24 % rätt!
2. Den andra gruppen är dom som har fått kontakt med Jinnerna (andarna). Denna grupp är väldigt viktig eftersom den involverar den grövsta formen av Shirk, och dom som är inblandade brukar ha mycket rätt i sina informationer och dom representerar en riktig Fitnah (frestelse) för både Muslimer och ickemuslimer.

Jinnernas värld

En del människor har försökt att förneka existensen av Jinnerna om vilka det har ägnats ett helt kapitel i Koranen, Sura al-Jinn (72). Genom att lita på den litterära meningen av orden Jinn som kommer ifrån verbet Janna, Yajunnu: "att täcka, dölja eller gömma", hävdar dom att ordet Jinn i verkligheten refererar till "smarta främlingar". Andra har även statuerat att en Jinn är en människa som inte har en sann tanke i sitt huvud utan han har en arg natur. Men, sanningen är att Jinnerna representerar en annan skapelse av Allah som samexisterar med människan på jorden. Allah skapade Jinnerna före Han skapade människan, och Han använde också ett annat sorts element än det som Han använde för människan. Allah sa:

"Och Vi skapade förvisso (den helt vanliga) människan av torr klingande lera, av svart dy pressad till en skapelse. Och Djinnen (den stora människan) hade Vi skapat förut av eld och het vind."

"Han sa: Jag är bättre än Hon. Du har skapat mig av eld och henne har Du skapat av lera"

"Och (kom ihåg) den tid när vi sade till änglarna: Underkasta er Adam, och de underkastade sig alla, men Iblis (gjorde det icke.) Han var (en) av djinnerna."

Jinnerna bör delas in i tre breda kategorier i förhållande till deras form av existens. Profeten (saw) sa: "Det finns tre typer av Jinner: En sort flyger i luften hela tiden, en annan sort existerar som ormar och hundar, och en jordbunden sort som bor på en plats eller vandrar runt." [2]

Jinnerna kan också delas in i ytterligare två grupper i förhållande till deras tro: Muslimer (troende) och Kaafir (otrogna). Allah refererar till dom troende Jinnerna i Sura al-Jinn som följer:

"Säg: Det har uppenbarats för mig att ett sällskap av djinner lyssnade till (Qur'anen) och de sade: Vi har sannerligen hört en underbar Qur'an, den vägleder till den rätta vägen; så har vi trott på den, och vi skall icke förbinda någon med vår Herre. (Sanningen är att-) upphöjd vare vår Herres Majestät - Han har tagit Sig varken hustru eller son, och att de dåraktiga bland oss brukade yttra orimliga lögner om Allah."

"och många har avvikit från den rätta vägen, och några av oss underkastar (sig Gud) - och de som underkastar sig Gud, det är de som söker den rätta kursen, och de som avviker (från den rätta kursen,) de är Helvetets bränsle."

"Och på liknande sätt har Vi för varje Profet gjort en fiende, de onda från de helt vanliga och de stora människorna (Djinner)."

Profeten Sulaymaan (Salomon) gavs mirakulös kontroll över Jinnerna, som ett tecken på att han var profet. Allah sa:

"Och till Salomon samlades hans härar de stora och de helt vanliga människorna och fåglar ihop, och de ordnades i särskilda avdelningar," (Koranen 27:17)

Men denna förmåga gavs inte till någon annan. Ingen annan har tillåtits att kontrollera Jinnerna och ingen kan. Profeten (saw) sa, "Verkligen, en 'Ifreet från Jinnerna spottade på mig i natt och försökte att bryta min Salaah (bön). Dock lät Allah mig att övermanna honom och jag ville binda honom vid en av pelarna i huset så att ni alla kunde se honom på morgonen. Då, kom jag ihåg min broder Sulaymaans böner: 'O min Herre, tillgiv mig och ge mig ett kungarike som icke kan (ärvas) av någon efter mig.' (sura 38:35) [4]

Människan kan inte få kontroll över Jinnerna eftersom detta var ett speciellt mirakel som gavs endast till Profeten Sulaymaan. Faktum är att kontakter med Jinnerna under andra omständigheter än genom besittning eller olyckshändelse är oftast gjord genom vanhelgande akter som är föraktade och förbjudna i religionen. [5] Dom onda Jinnerna som sammankallas på detta vis ökar deras partners synd och misstro på Gud. Deras mål är att dra så många andra som dom kan in i den grövsta synd, att dyrka andra istället för eller vid sidan av Gud.

En kontakt med Jinnerna görs av dom som spår, Jinnerna kan informera dem om vissa händelser i framtiden. Profeten (saw) beskrev hur Jinnerna samlar information om framtiden. Han berättade att Jinnerna kan resa till dom nedre delarna av himlen och hörs en del av informationen om framtiden som änglarna berättar sinsemellan. Sedan återvänder dom till jorden och ger informationen till deras kontakter bland människorna. [6]Detta brukade hända ofta före Muhammed (saw) blev Profet och dom som spådde var väldigt korrekta med deras informationer. Dom kunde bli väl ansedda vid dom kungliga hoven och i vissa religioner runt om i världen blev dom t.o.m. dyrkade.

Efter det att Profeten Muhammed (saw) började sin mission ändrades situationen. Allah fick änglarna att vakta dom nedre delarna av himlen noga, och dom flesta Jinnerna jagades iväg med meteorer och skjutande stjärnor. Allah beskrev detta fenomen i följande uttalande i Koranen som gjordes av Jinnerna.

"Och vi sökte nå himlen, men vi fann den full av starka vakter och skjutande stjärnor, och vi brukade sitta i några av dess säten och lyssna. Men den som lyssnar finner nu en skjutande stjärna i bakhåll för sig."

"Och Vi har skyddat den mot varje förkastad Satans (intrång). Men om någon förstulet hör (någonting av uppenbarelse, och förvränger det,) då förföljer en klar flamma honom."

En gång när 'Umar ibn al-Khattaab satt, passerade en stilig man honom (Sawad ibn Qaarib). 'Umar sa: "Om jag inte har fel, följer den här personen fortfarande sin religion av för-Islamsik tid eller kanhända är han en av dess spåmän." Han beordrade att mannen skulle föras till honom och frågade om det som han misstänkte. Mannen svarade, "Jag har aldrig varit med om en sådan dag när en Muslim möter sådana anklagelser." 'Umar sa, "Sannerligen är jag beslutsam att du ska informera mig." Mannen sa då, "Jag var deras spåman under okunnighetens tid." 'Umar frågade, "Berätta för mig om det märkligaste som din kvinnliga Jinn berättade för dig." Mannen sa då, "En dag, när jag var på marknaden, kom hon till mig, mycket bekymrad och sa, ' Har du inte sett Jinnernas förtvivlan efter deras skam? Och deras förföljelse av honkameler och deras ryttare." [10] 'Umar anmärkte, "Detta är sant."[11]

Jinnerna kan också informera sina mänskliga kontakter om den planerade framtiden. T.ex. när någon kommer till ett medium, så får mediets Jinn information från mannens Qareen (den Jinn som varje människa har) om vilka planer som han har gjort före han kom dit. Så mediet kan tala om för honom att han kommer att göra det eller det, eller gå hit eller dit. Med denna metod kan ett riktigt medium lära sig detaljerad information om främlingens förflutna. Hon/Han kan berätta för främlingen föräldrarnas namn, var han föddes, hur hans barndom var osv. Kunskapen att kunna berätta om det förflutna är ett av kännetecknen på ett riktigt medium som har fått kontakt med Jinnerna. Eftersom Jinnerna kan resa och se över stora områden samtidigt, kan dom också samla ihop stora mängder information om dolda saker, förlorade saker och omärkta händelser. Bevis på denna kunskap kan hittas i Koranen, i historien om Profeten Sulaymaan och Bilqees, drottningen av Sheba. När drottning Bilqees kom för att träffa honom, bad han Jinnerna att hämta hennes tro ifrån hennes land. "En kraftfull anförare bland fjällens invånare sade: jag skall hämta den åt dig innan du slår läger; och jag äger sannerligen styrka nog till det (och jag är) trovärdig." (Koranen 27:39-40)

Islams regler om spådomar

På grund av det vanhelgande och hörsägen som är inblandad i spådomar, har Islam tagit en väldigt stark ståndpunkt emot det. Islam är emot all form av umgänge med dom som praktiserar att spå, förutom för att råda dom att ge upp deras förbjudna vanor.

Att besöka ett medium

Profeten (saw) lade fram principer som klart förbjöd någon form av besök hos ett medium. Sofia rapporterade från Hafsah (fru till Profeten) att Profeten (saw) sa, "Bönen från den som närmar sig ett medium och frågar denne om någonting kommer inte att accepteras under 40 dagar och nätter." [12] Straffet i Hadithen är för en så enkel sak som att närma sig ett medium och fråga denne om någonting utav nyfikenhet. Detta förbud stödjs dessutom av Mu'aawiyah Ibn al-Hakam as-Salamee i en Hadithen i vilken han sa, "O Allahs Budbärare (saw), sannerligen finns det folk bland oss som går och besöker orakel." Profeten (saw) svarade, "Gå inte till dom."[13] Ett sådant strängt straff har givits endast för att besöka en spåkvinnna/man eftersom ett besök är första steget mot att tro på spådomar. Om man gick dit och tvivlade på dess sanning, och någon av spådomarna faller in, skulle man börja tro på dom och bli riktigt hängiven. Den som går och blir spådd är fortfarande skyldig att be under dessa 40 dagar, även om han inte får någon belöning ut av det. Om han överger bönen helt och hållet, har han begått en annan grov synd.

Att tro på medium

Islamisk lag angående någon som går till en spåkvinna/man och tror att denne vet det osedda och framtiden är en Kufr (otrogen). Abu Hurayrah och al-Hasan rapporterade båda att Profeten (saw) har sagt, "Vem som än närmar sig ett medium och tro på vad denne säger, har tvivlat på det som uppenbarade sig för Muhammed."[14] En sådan tro ger skapelsen en del av dom attribut som tillhör Allah angående möjligheten att se det osedda och framtiden. Konsekvensen blir att det förstör Tawheed al-Asmaa was-Sifaat, och representerar en form av Shirk i denna aspekt av Tawheed.

Reglerna för Kufr inkluderar, dom som läser böcker om eller skrivna av medier, lyssnar på dom på radion eller tittar på dom på TV, eftersom dessa är de mest vanliga sätt som medier idag sprider sina förutsägningar.

Allah gör det klart i Koranen att ingen annan vet det osedda förutom Han. Inte ens Profeten Muhammed (saw). Allah sa:

"Och hos Honom är det oseddas nycklar. Ingen känner dem utom Han." (sura 6:59)

Sedan sa Han till Profeten Muhammed (saw):

"Säg: Jag har ingen styrka att göra något gott eller ont mot mig själv utom det som Allah behagar. Och om jag hade kunskap om det osedda, skulle jag ha tillförsäkrat mig ett överflöd av gott, och det onda skulle icke ha vidrört mig."

"Säg: Ingen i himlen och på jorden känner det osedda utom Allah"

Handens livslinje, teblad, spådomskort liksom astrologiska tecken påstås alla informera dom som tror på dom om deras framtid. Men Allah har statuerat utan tvivel att det är endast Han allena som vet framtiden:

"Hos Allah ensam finns i sanningen kännedom om Timmen. Och Han sänder ned regnet och Han vet vad som göms i moderliven. Och ingen själ vet vad den kommer att förtjäna i morgon, och ingen själ vet i vilket land den kommer att dö. Allah är förvisso All-Vetande, All-Underkunnig."

Principen av Tawheed är mycket djup och är i behov av närmare förklaring, även bland muslimer. Detta faktum illustreras tydligt av att vissa muslimer som ibn 'Arabee [1] tolkade Tawheed som att Allah är allting och allting är Allah; att det enda som existerar är Allah. Detta är en form av panteism (tron att Gud och universum är ett) enligt traditionell Islam och följaktligen Kufr. Andra grupper av muslimer som t.ex. Mu'tazilah [2] trodde att innebörden av Tawheed var att förneka Allahs egenskaper och bekräfta att han finns överallt och i allting. Dessa idéer avvisas också av traditionella Islam, och betraktas som kätteri. Det är till och med så att nästan alla sekter som avfallit från Islam från Profetens tid till idag har börjat fara vilse runt principen om Tawheed, då den representerar grunden för det gudomliga budskap på vilket Islam vilar och som predikats av alla Profeterna. De har infört tankar och uppfattningar om Allah som är främmande för Islam; tankar och idéer som för människan bort från att dyrka endast Allah. Då folk accepterade dessa hedniska filosofier om Allah, blev de mottagliga för en mängd vilseledande idéer som då de accepterade dem ledde dem till att dyrka delar av skapelsen medan de gav sken av att endast dyrka Allah.

Profeten (saw) själv utfärdade kraftiga varningar till muslimerna att akta sig för sådana avvikelser som hade fallit på nationer före dom. Han uppmuntrade dom att hålla sig nära den väg som han har trampat [3] . En dag när han satt med sina följeslagare, ritade han en rak linje på marken. Han ritade sedan en serie av linjer som grenade sig ut på vardera sida om linjen. När följeslagarna frågade honom vad han menade, pekade han på grenarna och sa till dom att dom representerade dom olika vägarna som vilseleder i detta liv. Han fortsatte med att säga att i början av varje väg satt en djävul och inviterade folket in. Efter det, pekade han på den raka linjen i mitten och sa dem att den representerade vägen till Gud. När följeslagarna frågade efter vidare förtydligande, sa han dem att det var hans väg och han reciterade följande vers:

"Detta är Min rätta väg. Så följ den, och följ icke (andra) vägar, så att de icke leder er bort från Hans väg."

"Och de flesta av dem tror icke på Allah, utan att (samtidigt) förbinda medhjälpare (med honom.)"

1. Tawheed ar-Roboobeeyah (att upprätthålla enhet i Allahs herravälde)
2. Tawheed al-Asmaa was-Sifaat (att upprätthålla enheten av Allahs namn och attribut)
3. Tawheed al-'Ebadaah (att upprätthålla enheten i dyrkan till Allah)

Dom tre lappar över varandra och är oskiljbara till den kategori att den som tar bort någon av dom har misslyckats att fullfölja förutsättningarna för Tawheed. Att utesluta någon av ovan nämnda aspekter av Tawheed refereras till som "Shirk" (att dela); att associera partners med Allah, som, i islamiska termer, är detsamma som avgudadyrkan.

Nödvändigheten att närma sig principen av Tawheed på ett analytiskt sätt uppstod när Islam spreds till Egypten, Persien, Indien osv och absorberade kulturerna i dessa områden. Det är bara naturligt att förvänta sig att när folk från dessa länder steg in i Islams fålla, så skulle dom bära med sig rester av deras tidigare tro. När några av dessa konvertiter började att uttrycka sina åsikter i skrift och i diskussioner med deras olika filosofiska koncept om Gud, uppstod förvirring och i denna förvirring blev den enkla förenade tron på Islam hotad.

Tawheed ar-Ruboobeeyan (att upprätthålla enheten av Allahs herravälde)
Denna kategori är baserad på det fundamentala konceptet att Gud ensam skapade allt när det fanns inget.

Ruboobeeyah kommer ifrån ordet Rabb (Herre). Eftersom Gud är den enda riktiga makten som existerar är det han som gav allting förmågan att röra sig och att förändras. Ingenting händer i skapelsen utan att han tillåter det att hända. Som en bekräftelse på denna realitet brukade Profeten Muhammed (saw) ofta upprepa frasen "La hawla wa la quwwata illaa billaah" (Det finns ingen kraft utan Allahs vilja/tillåtelse).

Basen för Ruboobeeyans koncept finns i många Koranverser. T ex säger Allah.

"Allah är alltings Skapare och Han är Beskyddare över alla ting."
(sura 39:62)
"Fastän Allah har skapat er och ert hantverk (också?)"
(sura 37:96)
"Och du kastade icke när du kastade, utan det var Allah som kastade" [4]
(sura 8:17)
"Ingen svårighet drabbar utom med Allahs tillstånd"
(sura 64:11)

Profeten (saw) fulländade det hela genom att säga:
var medveten om att om hela mänskligheten samlades tillsammans för att göra något för att hjälpa dig, så kan dom bara göra något för dig som Allah redan har skrivit för dig. Likaså, om hela mänskligheten samlades för att skada dig, skulle den endast kunna skada dig med det som Allah redan har skrivit ska hända dig. [5]

Från dessa ord förstår vi att det människan uppfattar som tur och otur endast är händelser förutbestämda av Allah som en del av det test våra liv är. Händelserna följer mönster som Allah har skapat. Allah säger i Koranen:

"O ni som tror! Bland era hustrur och era barn finns det (några som är) era fiender, så tag er i akt för dem."

"Och vi kommer att pröva er med något av fruktan och hunger och förlust av egendom och liv och frukter, men förkunna glada budskapet till dem, som härdar ut."

"Men det kan vara så att ni ogillar något som är bra för er och det kan vara så att ni gillar något som icke är bra för er. Allah vet, och ni vet icke."

Vad beträffar att använda Koranen som en lyckosak eller amulett, eller bära Koranen i kedja för att hålla det onda borta och få det goda så är det något som inte skiljer sig från vad hedningarna ägnar sig åt. Varken Profeten (saw) eller hans följeslagare ägnade sig åt detta, och Profeten (saw) sa: "Vem som en inför något nytt i Islam som inte hör dit kommer att få det förkastat." [6] Det är förvisso sant att kapitlen an-Naas och al-Falaq, uppenbarats för det specifika ändamålet exorcim (bortdrivande av onda andar), men Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) visade hur dessa skulle användas på ett korrekt sätt. Vid ett tillfälle då en besvärjelse drabbat 'Ali ibn Abi Taalib sa Profeten åt honom att läsa de två kapitlen vers för vers och då han (saw) blev sjuk läste han dem själv.[7] Han skrev inte ner dem och hängde dem runt halsen, band dem runt armen eller runt vristen, inte heller sa han till andra att göra så.

Tawheed al-Asmaa was-Sifaat (att upprätthålla enheten av Allahs namn och attribut)
Denna kategori av Tawheed har fem huvuddelar:

1. För att upprätthålla enheten av Allah's namn och attribut i första aspekten måste Allah refereras till på det sätt som Han och Hans Profet (saw) har beskrivit Honom utan att bortförklara Hans namn och attribut genom att ge dem annan mening än deras uppenbara mening. T.ex. säger Allah:

   "Och (att) Han kan straffa de hycklande männen och de hycklande kvinnorna och de avgudadyrkande männen och de avgudadyrkande kvinnorna som hyser onda tankar om Allah. Över dem (skall) en ond hemsökelse (falla) och Allahs vrede är över dem. Och Han har förbannat dem och berett Helvetet för dem."

   
   (Koranen 48:6)
   Även om vrede är ett av Guds attribut är det felaktigt att säga att hans vrede måste betyda hans straff eftersom vrede och ilska är ett tecken på svaghet hos människan och som sådan passar det inte Allah. Det som Allah har sagt ska accepteras på så sätt att hans vrede inte är som mänsklig vrede, baserat på Allahs uttalande "Det finns inget som helst likt Honom" (sura 42:11). Faktum är att likheterna mellan Guds attribut och dom som finns hos människan är lika endast till namnet. När attribut används för att referera till Gud, ska dom tas i dess absoluta form, fri från människans bristfälligheter.
   
2. Den andra aspekten av Tawheed al-Asmaa was-Sifaat involverar att referera till Allah som Han har refererat till sig själv utan att ge honom nya namn eller attribut. T.ex. Allah får inte ges namnet al-Ghaadib (den arge), trots att Han har sagt att han blir arg, därför att varken Allah eller Hans budbärare har använt detta namn. Detta kan verka vara en liten detalj, men den måste hållas fast vid för att förhindra falska beskrivningar av Gud.
   
3. I den tredje aspekten av Tawheed al-Asmaa was-Sifaat hänvisar vi till Allah utan att ge Honom attribut ifrån hans skapelse. T.ex. beskrivs det i Bibeln och i Torahn följande: "Och Gud fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort. Och han vilade på sjunde dagen från allt det verk han hade gjort. (Första Moseboken 2:2) Av denna anledning har Judar och Kristna antingen Lördag eller Söndag som en vilodag och under dessa dagar betraktar man arbetet som en synd. Ett sådant påstående ger Gud ett attribut ifrån hans skapelse. Det är människan som blir trött av hårt arbete och behöver sova för att återhämta sig.

   I Koranen beskriver Allah sig tvärtom på följande sätt: "Slummer överväldigar Honom icke, icke heller sömn." (sura 2:255) På andra ställen i Bibeln och Torahn, porträtteras Gud som att Han ångrar sina dåliga tankar på samma sätt som människor gör när dom upptäcker sina misstag. "Då ångrade Herren det onda som han hotat att göra mot sitt folk" (Andre Moseboken 32:14) På samma sätt förstör fullständigt påståendet att Gud är en ande eller har en ande området kring tawheed. Allah refererar inte till sig själv som en ande någonstans i Koranen, inte uttrycker profeten (sallalahu alaihi wa salaam) heller något liknande i Hadeeth. Tvärt om refererar Allah till Anden som en del av Sin skapelse.

   "Det finns inget som helst likt Honom, och Han är den All-Hörande. Den All-Seende."

   
   (Koranen 42:11)
   Attributen av att höra och se är bland mänskliga attribut, men när dom är attribut av den Gudomliga då är dom utan jämförelse i deras perfektion. Vad människan vet om Skaparen är bara det lilla som Han har uppenbarat genom Profeterna. Därför är människan tvungen att stanna inom dessa snäva ramar. När människan fritt låter sitt intellekt beskriva Gud, faller hon lätt i fallgroparna och ger Allah attributen av Hans skapelse.
   
4. Den fjärde aspekten av Tawheed al-Asmaa was-Sifaat fodrar att människan inte ges attribut som tillhör Allah. T.ex. i nya testamentet ger Paulus Melchizedek, kung av Salem, (Första Moseboken 14:18-20) och Jesus det Gudomliga attributet av att ha varken början eller slut.

   "Denne Melkisdek var kung i Salem och präst åt Gud den högste. Det var han som mötte och välsignade Abraham, när denne vände tillbaka efter sin seger över kungarna. Det var åt honom Abraham gav tionde av allt. Först och främst betyder hans namn "rättfärdig konung", vidare är han kung i Salem, det vill säga "fredskonung". Han har ingen far, ingen mor och inget stamträd. Hans dagar har ingen början, hans liv inget slut. Han är lik Guds son: han förblir präst för alltid." (Hebreerbrevet 3, 7:1-3)

   Dom flesta Shi'it sekter (bortsett från Zaidite av Yemen) har givit deras "Imaamer" gudomliga attribut av absolut ofelbarhet, kunskap om det förflutna, framtiden och det osynliga, kunskapen att ändra ödet och att kunna kontrollera atomerna av skapelsen. Genom att göra så skapar dom rivaler som delar Guds unika attribut och som blir gudar bredvid Allah. (Se Faith of Shi'a Islam av Muhammed Riba al-Muzaffar)

   
   
5. Att upprätthålla enheten av Allahs namn betyder också att Allahs namn inte kan ges i dess bestämda form till han skapelse om inte ett prefix läggs till, 'Abd som betyder "slav till" eller "tjänare till". Många Gudomliga namn är tillåtna som namn i dess obestämda form som Ra'oof och Raheem för män eftersom Allah brukade använde några av dom i dess obestämda form för att referera till Profeten (saw).

   "Ett sändebud har förvisso kommit till er från er själv, det är sorgligt för honom att ni skulle komma i svårigheter, (han) önskar brinnande er (välfärd, och han är särskilt) deltagande(Ra'oof) (och) barmhärtig (Raheem) mot de troende."

   
   (Koranen 9:128)
   Men ar-Ra'oof ( den mest Deltagande) och ar-Raheem (den mest Barmhärtige) kan bara användas för att referera till män om det föregås av 'Abd så som i 'Abdu-ra'oof eller 'Abdur-Raheem, eftersom dom i sina bestämda former representerar en nivå av fulländad som endast tillhör Gud. På samma sätt är det förbjudet med namn som 'Abdun-Nabee (slav till profeten), 'Abdul-Husayn (slav till Husayn) osv, namn där folk gör sig till slavar till andra än Allah. Baserat på denna princip förbjöd Profeten (saw). Muslimer att referera till dom som var under deras beskydd som 'Abdee (min slav) eller Amatee (min slavflicka). (Sunan Abu Dawud)

Om nu någon hyser en uppriktig önskan att bli muslim och äger en innerlig övertygelse om att Islam är sanningens religion, påbjuden av Allah förr hela mänskligheten, då är det tillbörligt att han utan dröjsmål uttalar " Shahada", trosbekännelsen. Den Heliga Koranen är tydlig angående detta. Allah fastställer:

"Den rätta religionen inför Gud är förvisso Islam"

"I dag har jag fullkomnat eder religion åt eder, gjort min nåd fullkommen och funnit för gott att giva eder Islam till religion"

1. Vittna att ingen Gud finns utom Allah, och att Muhammad (saw) är Hans sändebud.
2. Förrätta bönen.
3. Utdela Zakat (allmosa)
4. Fasta under månaden Ramadan
5. Utför pilgrimsresan till Mecka.

Att vittna (Shahada) lyder enligt följande: "ASH-HADU (jag vittnar) ANLA-ILAHA (att det finns ingen Gud) ILLA-ALLAH (utom Allah), WA ASH-HADU (och jag vittnar) ANNA MUHHAMMADAN RASUL-ALLAH (att Muhammad är Hans sändebud) "

Det är emellertid inte tillräckligt att någon blott uttalar bekännelsen muntligt, vare sig i ensamhet eller inför vittnen; av större vikt är hjärtats orubbliga och starka tro. Om man besitter en äkta sanningslidelse och till fullo fogar sitt liv efter Allahs ord, då kommer man sannerligen att födas på nytt i Islam. Tron kommer att inspirera honom till att kämpa för att fullända sin person, och så småningom upphöja honom till perfektion och själsadel. Allahs ljus kommer att flöda i hans hjärta tills han blivit ett ideal och ett förkroppsligande av tron.

Nästa steg, efter att uttryckligen ha förklarat sig vara muslim, är att tränga in i trosbekännelsens kärna, som är Allahs Enhet, genom kunskapen i sitt hjärta, begrunda den och låta den genomsyra alla sina ord och gärningar. Vad innebär då orden i de första orden i Shahada ? "ASH-HADU ANLA ILAHA ILLA ALLAH". Det är sanningen om att ingen gud är värd människans dyrkan utom Allah, ty ingen gud existerar vid Hans sida. Att tillbedja avgudar, är idel fåfänglighet och till ingens gagn. Prisa Allah den Ende, den Evige, som ensam förtjänar att dyrkas, sedan Han, av obegränsad kostighet, givit oss livet som gåva och uppehållit och sörjt för skapelsen. Människan ska knäfalla och dyrka Allah, ja, endast Han är värd vår dyrkan.

Shahadas andra del. " WA ASH-HADU ANNA MUHAMMADAN RASUL-ALLAH", innebär att profeten Muhammad () är Allahs tjänare och utvalde sändebud. Om detta råder inga tvivel. Det åligger muslimen att lyda profetens befallningar, att hysa tro till hans utsagor, att praktisera hans läror, att undvika vad han förbjudit, att efterlikna honom i sitt liv, och att tillbedja endast Allah, enligt det uppenbarade budskapet, förmedlat till mänskligheten av honom.

Vad innebär då dyrkan och tillbedjan ? Det är att ärligt och ödmjukt visa vördnad gentemot Allah. I en djupare mening innebär det att fullständigt underkasta sig Allahs vilja och leva i överenskommelse med Hans lag explicit och implicit i ord och gärning. Tillbedjan inordnas i två kategorier:

1. Den synliga (yttre eller manifest)
2. Den osynliga (inre eller fördold)

Den osynliga tillbedjan är att tro på Allah, Domedagen, Änglarna, Allahs Böcker, Hans Profeter och den Gudomliga Predestinationen. Denna typ av tillbedjan involverar inte några kroppsrörelser, men försätter säkerligen hjärtat i rörelse, och har följaktligen betydelse för hur människan lever sitt liv. All tillbedjan som inte riktas till Allah, är polyteism och är ett avfall från Islam.

Nästa steg för en som nyligen konverterat till Islam är att rena sin kropp genom ett fullständigt bad, tillägna sig Islams regler och principer som en toalitet, utan luckor eller tillägg. Han ska därefter avsäga sig all falsk vidskepelse och alla former av avgudadyrkan. Förkasta ondskan och sträva efter rättfärdighet. Allt detta är konsekvenser av trosbekännelsen. LA ILAHA ILLA-ALLAH.

Allah förtäljer i Den Heliga Koranen: " .. vem som än förkastar ondskan och sätter sin tro till Allah, har fattat grep om det mest tillförlitliga handtag, som aldrig ska brytas.."

Vi måste ta i beaktande att när vi ropar ur våra hjärtans djup, att det finns ingen Gud utom Allah, så innefattar det för vår del, kärlek, vördnad, tro och lydnad för de islamiska lagarna, som alla muslimer är bundna av. Det är ett krav att blott älska för Allahs skull, och överge blott för Allahs skull.

Vi avslutar med en ödmjuk bön till Allah, att han må rena hjärtat och själen hos de som uppriktigt och rastlöst söker sanningen, och må han välsigna de troendes gemenskap. Ameen.

ALKOHOLENS URSPRUNG

I Koranen har ordet "khamr" använts för alkoholhaltiga drycker. Från början avsåg man med detta ord den jästa juicen av vindruvor. Detta ord används på motsvarande sätt för alla jästa drycker och analogt med detta även för alla drycker eller mediciner med drogande effekt.(l) Det är känt att alkoholhaltiga drycker uppdelas i två huvudsakliga typer: de som produceras genom destillation för att erhålla en hög alkoholhalt (sprit), såsom whisky, konjak eller gin, och de som framställs enbart genom jäs-ning, såsom vin, öl, maltdrycker och liknande. När förbudet mot alkoholhaltiga drycker i Islam diskuteras, är båda typerna inräknade De jästa dryckernas historia går tillbaka till stenåldern och förmodligen ännu tidigare, medan destillationsprocessen uppfanns år 800 e kr av en arabisk alkemist vid namn Jabir ibn-Hayyan (som i västvärlden är känd som "Geber"). "Alkohol" är ett ord med arabiskt ursprung; det arabiska originalet "alghool" betyder "spöke" eller "ond ande". Man antar att Jabir ibn-Hayyan kan ha föreslagit detta namn på grund av dess mest uttalade effekter (18).

Å andra sidan nämner Encyclopaedia Britanica 1966 (19) att "Den allmänt accepterade härledningen av ordet alko-hol är från det arabiska kuhl, koh' 1. eller kohol. som be-tyder ett "mycket fint stoft". Alkohol eller det" fina stof-tet", syftade oftast på en finpulvriserad antimonsulfid som användes inom kosmetiken för att svärta ögonlock-en. Stegvis kom ordet alkohol att betyda essens. "Det arabiska verbet khamara betyder främst att "täcka", medan khamura betyder att jäsa. Därför kommer drickandet av khamr (jästa drycker) att resultera i ett "täckande" eller ett fördunklande av en individs tankeförmåga, dvs ett agerande utan sund tankeprocess. Under profeten Muhammeds (frid vare med honom) dagar, utgjord vindruvor, dadlar, vete. korn och honung grunder för de jästa dryckerna. Trots att alkohol nuförtiden kan utvinnas ur andra källor, anses den fortfarande vara förbjuden så länge den drogar människor. Islam betonar alkoholens effekt på människor och inte dess ursprung.

Många fetter och oljor innehåller grisfett - margarin t.ex Färdigköpta bröd, kakor och tårtor och en del godis innehåller gelatin av grisfett. De flesta livsmedelsförpachningar i Sverige är märkta med etiketter där det finns information om bl.a olika ingredienser som ingår i produkten. Judarnas och kristnas mat är tillåten för muslimer om det inte är fråga om förbjudna födoämnen som t.ex gris eller blodmat. Har djuret dött av elchock eller klubbslag, eller har det slaktats tillsammans med grisar eller packats efteråt bland oren föda ? Var djuret uppfött på kadaver ? Då är det otllåten föda. I vissa fall kan till synes "oskyldiga" matvaror innehålla grisfett eller tillsatsämnen som framställs ur grisfett, mm. Ibland kan det också vara svårt att avgöra ursprunget på en tillsats, därför är det säkrast att endast använda rena råvaror vid tillagning, stekning, osv.

Griskött

Islam förbjuder griskött och den främsta anledningen till detta ligger på trosprincipiell grund, eftersom muslimen måste följa Guds befallningar och avhålla sig från det som Han förbjudit, bl a griskött och grisfett. Den vetenskapliga orsaken som forskarna påvisat är att svin drabbas av allvarliga former av mask. Den främsta sorten av dessa är bandmasken, som när den kommer fram till tarmarna, fullbordar sin livscykel i den sjukes kropp, när den transporterar sina ägg till blodomloppet och sedan distriburas till olika organ i kroppen. Sedan förvandlar sig masken till ett tunt fodral som uppnår en bönas storlek. Om detta sker i hjärnan drabbas människan av galenskap och om det sker i ögat blir hon blind. Om masken når hjärtat leder det till försvagning och blod-propp. Masken påverkas inte av konventionella mediciner eftersom den är skyddad i sitt fodral. Grisköttets tillagningstid är kort, vilket inte ger tillräcklig tid till att döda parasiterna. Kolesterolhalten i griskött är mer än tio ganger högre än i nötkött och när detta ämne överstiger normalkvantiteten samlas det i blodådrorna, särskilt i pulsådrorna, och orsakar en höjning av blodtrycket och åderför-kalkning. Av denna anledning är antalet fall av angina pectoris och åderförkalkning fem gånger större i Europa än i den muslimska världen.

Något som nyligen blivit känt, är att influensavirus kan överföras från gris direkt och indirekt genom konsumtion av korv gjord på bl.a. grisens lungor.

En svensk hudläkare berättar att han sedan många år har sett hur patienter med akne, astma, allergisk snuva, munsår och vissa former av håravfall, uppnått en betydande förbättring efter att de, i samband med annan behandling, slutat konsumera fläskkött. Fläsk-kött innehåller svavelhaltiga ämnen och histamin, vilka kan ge hudirritationer.

Det finns en reaktion som kallas autoimmunitet, som innebär att kroppens celler börjar aktiveras mot både främmande och egna vävnader. Enligt en teori kan fläskköttet vara kemiskt släkt med människans vävnader, vilket skulle leda till en sådan reaktion, dvs. att vissa personer vill "stöta bort" det främmande ämnet. Som exempel på autoimmuna sjukdomar kan nämnas sköldkörtelinflam-mation, ledgångsreumatism och ungdomsdiabetes.

Kanadensiska läkare har i den engelska tidningen "The Lancet" publicerat en artikel som visar på ett tydligt samband mellan hög fläskköttskonsumtion och skrumplever.

Grisfettet försvårar matsmältningen och ökar risken för angina pectoris och åderförkalkning. Det innehåller en stor andel kompli-cerade fettsyror och man har lagt märke till att grisfettet, når det intas, ombildas till ett egendomligt ämne som inte korresponderar i sin uppbyggnad med människans fetter, vilket leder till en störning i kroppens ämnesomsättning, och likaså kolesterolcirkulationen, vars förändring orsakar uppkomsten av många allvarliga sjukdomar i människans kropp. Nobelpristagaren professor Damm vid Köpenhamns universitet har fastslagit att just grisfettet är en avgörande orsak till uppkomsten av gallsten och forskningen lyckas fortgående fastslå nya bevis for farorna med grisfett och griskött.

Alkohol och andra droger:

Förbjudet mot alkohol i Islam är absolut och innefattar också förbjud mot att framställa, transportera, handla med och försälja alkoholhaltiga drycker, samt förbjud mot att delta i fester där alkoholförtäring ingår. Mediciner som innehåller alkohol är endast tillåtet om det inte finns motsvarande mediciner utan alkohol.

Allt som fördunklar sinnena och tankeförmågan är haram (otillåtet), och samma regel gäller för droger som t.ex. marihuana, kokain, opium mm och all slags hantering med dem, som för alkohol, är förbjudet.

"Fromheten består ej däri, att ni vänder era ansikten mot öst eller väst, utan fromheten finns hos dem som tror på Gud, den yttersta dagen, på änglarna, Skriften och profeterna och bortger sin egendom, hur kär de än håller den, åt sina anförvanter, åt faderlösa, fattiga, vägfarande och tiggare och för slavars frigivande samt förrättar bönen, ger allmosan och uppfyller sitt avtal, de tåliga i sorgen, motgången och nödens tid; det är dessa som är rättfärdiga, ja, dessa är de gudfruktiga"

Det finns fyra huvudpunkter:

1. Vår tro bör vara sann och uppriktig.
2. Vi måste vara redo att visa den genom goda gärningar mot våra medmänniskor.
3. Vi måste vara goda medborgare och stödja sociala organisationer.
4. Vår egen själ måste vara fast och orubblig under alla omständigheter.

I kärleken till Gud och fruktan för Honom ger islam en grund för handlandet, som får människan att lyda den moraliska lagen, även om hon inte utsätts för något yttre tryck. Genom tron på Gud och Domens dag ger islam människan kraft och förmåga att med uppriktighet och allvar vinnlägga sig om ett moraliskt uppträdande.

Islam försöker inte genom något falskt sinne för orginalitet eller modernism upprätta några nya moraliska värden och den söker inte heller förminska vikten av de välkända etiska normerna eller utan anledning ge överdriven vikt till vissa av dem och försumma andra. Den tar upp samtliga erkända moraliska värden och ger med sinne för balans och proportion var och en av dem en passande plats och funktion i sin totala livsåskådning.

Den vidgar utrymmet för människans individuella och kollektiva liv -- hennes familjeliv, hennes medborgerliga uppförande samt hennes aktiviteter inom det politiska, ekonomiska, juridiska, utbildningsmässiga och sociala området. Den täcker hennes liv från hemmet till samhället, från matbordet till slagfältet, ja, bokstavligen från vaggan till graven. Inget livsområde har m.a.o. undantagits från tillämpningen av islams moraliska principer. Den sätter moralen högst och garanterar att livets angelägenheter inte styrs av önskningar och egenintressen utan av etikens normer.

Islam föreskriver människan ett levnadssätt som är baserat på allt som är gott och fritt från allt som är ont. Den uppmanar inte människorna att bara praktisera dygden utan även att upprätta den och utrota lasten, att påbjuda det goda och förbjuda det onda. den vill att samvetets domsutslag skall råda och att lasten inte skall triumfera på bekostnad av de moraliska värdena. de som hörsammar denna uppmaning samlas i en muslimsk gemenskap. Det enda bakomliggande syftet med utformningen av denna gemenskap (Ummah) är att den skall utgöra en organiserad strävan för att upprätta och påbjuda det goda samt undertrycka och utrota ondskan.

Vi skall här presentera några av islams grundläggande moraliska principer för skilda aspekter av en muslims liv. De täcker ett stort område av en muslims moraliska uppträdande och sociala plikter.

GUDSFRUKTAN:
Koranen nämner denna som en muslims främsta egenskap.

"Den förnämste av er inför Gud är den gudfruktigaste bland er."

På ett sätt som sammanfattar en muslims moraliska beteende, sade profeten: "Min Herre har givit mig tio befallningar: att alltid vara medveten om Gud, både enskilt och offentligt, att tala rättvist vare sig jag är arg eller nöjd, att visa måttfullhet både när jag är rik och när jag är fattig, att åter göra mig till vän med dom som brutit vår vänskap, att min tystnad skall fyllas av tankar, att min blick skall innehålla en förmaning och att jag skall påbjuda det som är rätt."

SOCIALA PLIKTER
Islams lära beträffande sociala plikter är baserad på godhet och hänsyn mot andra. Eftersom en rent allmän uppmaning att vara god lätt glöms bort i specifika situationer, lägger islam tonvikten på sociala handlingar och definierar skyldigheter och rättigheter inom olika förhållanden. I en vidgad cirkel av relationer har vi alltså först plikter mot vår omedelbara familj: föräldrar, make eller maka och barn -- och sedan till övriga släktingar, grannar, vänner och bekanta, faderslösa och änkor, samhällets behövande, övriga muslimer, alla våra medmänniskor och djur.

FÖRÄLDRAR
Respekt för och omtake om föräldrarna betonas starkt i den islamiska läran och är en mycket viktig del av utrycket för den muslimska tron. "Din Herre har bestämt att ni ej skall dyrka någon annan än Honom. Dina föräldrar skall du också behandla väl, vare sig blott den ena eller båda tillbringar sin ålderdom hos dig. Säg ej "fy" åt dem och var ej ovänlig mot dem, utan tala vördnadsfullt till dem." (17:23-24)

ÖVRIGA SLÄKTINGAR

"Ge din anförvant hans rätt, så ock den fattige och den vägfarande men hemfall ej åt slöseri."

På de grundläggande etiska principerna bygger alltså islam upp ett högre moraliskt system, genom vilket mänskligheten kan förverkliga sin största potential. Islam renar själen från egoism, tyranni, lättsinnighet och disciplinbrist. Den skapar gudfruktiga människor som är hängivna sina ideal, fromma, nyktra, disciplinerade och kompromisslösa när det gäller lögnen. Den medför känslan av moraliskt ansvar och lär människan självkontroll. Den leder till godhet, generositet, barmhärtighet, medkänsla, frid, rättvisa och sannfärdighet gentemot hela skapelsen i alla situationer. Den utvecklar goda egenskaper från vilka bara det goda kan väntas.

"Gud tillåter Köpenskapen och förbjuder Räntan"

1. Ökning i Riba är en ökning i pengar som resultat av tiden, medan vinsten från handel är en ökning som motsvarar de ansträngningar som gjorts antingen genom att man tillverkat den själv eller genom att andra har gjort det, alltså en ökning som uppmuntrar den som tillverkar varan att fortsätta att göra den bättre och den som säljer den att ge bättre service.
   
   
2. Riba är en ökning av samma sort, dvs. en ersättning av pengar på pengar, pengar är ingen vara som säljs, pengar är bara medel, medan ökningen genom en handelsprocess är en ersättning av pengar för en vara, dvs. två olika ting. Det är praktiskt omöjligt att mäta upp exakt hur mycket en vara kommer att kosta.
   
   
3. Vinsten får man en gång på varan som säljs. Varan förutsätts göra nytta en längre tid. Lånar man pengar med Riba däremot, kan lånet ta slut medan Riban fortsätter att öka i evighet.
   
   
4. En handelsprocess innehåller ett risktagande på två sätt. För det första kan priserna gå ned eller det kan hända att varorna inte alls blir sålda. För det andra kan varorna skadas, förstöras eller bli odugliga under tiden. För lånade pengar förutsätts det däremot att de skall betalas tillbaka och det finns alltid en säkerhet för att garantera detta. De som lever på räntan behöver inte anstränga sig! Man kan sitta hemma och roa sig, inkomsten är garanterad.
   
   

Den som har pengar men saknar kompetens att starta ett projekt, kan låta andra göra det, ett kontrakt reglerar deras förhållande, men villkoret är att den som satsar pengar delar lika mycket på vinst och förlust, han är inte en passiv investerare utan en delägare som tar ansvar om det går snett. Ett sådant förhållande uppmuntrar och engagerar frivilligt kapital och ger de unga som är rika på idéer men som har begränsade medel en möjlighet att förverkliga sina idéer.

- Men om det är bara vinst och förlust det hänger på, kan man då i så fall betrakta spel och lotto som Halal ?

Nej det kan man inte. Skillnaden är faktiskt stor eftersom det ena är ett risktagande i produktion och en verksam process som gör nytta, medan det andra är ett passivt risktagande som beror av slump och som inte för någon nytta med sig utom för ett begränsad antal människor i bekostnad av andra.

En av de viktigaste uppgifterna för islamiska banker är just detta, att finansiera projekt på samma basis, dvs. att vara delägare och dela på vinst och förlust. Om allting fungerar bra överlämnar banken gradvis sina andelar till projektets initiativtagare.

Islam kräver inte ett bestämt pris på varor. Genom att förbjuda monopol och uppmuntra fri konkurrens, så är det den fria marknadens pris som gäller. Den islamiska moralen reglerar också indirekt köpenskapen så att den sker på basis av förtroende och ärlighet.

Inom Islam finns det bara en form av lån, det är "Godhetslån" som ges villkorslöst och utan att man väntar sig någonting i gengäld. Det betyder inte att ett "ömsesidigt lån" där folk lånar varandra är uteslutet utan så länge som ingen utnyttjar det andra, ingen ränta är inblandat och det råder ett rättvist förhållande så kan man göra det.

Profeten Jesus, Allahs frid och välsignelse vare över honom, är älskad av alla troende muslimer i hela världen. Tron på Jesus budskap är en av de koraniska principerna.

Koranens berättelse om Jesus, Allahs frid och välsignelse vare över honom, börjar med en beskrivning om hans mirakulösa tillkomst.

"Och änglarna sade: 0, Maria! Gud kungör för dig det glada budskapet om ett ord från Honom, vars namn skall vara Kristus Jesus, Marias son, ärad i denna värld och i det liv som skall komma och en av dem som skall vara i Guds närhet. Han skall tala till människorna i vaggan och i mogen ålder och han skall vara en av de rättfärdiga.

"Och hon blev havande och drog sig med sin börda undan till en långt avlägsen plats. Och när tiden var inne, drev henne födslovåndorna (att stödja sig) mot en palmstam varvid hon utbrast: "Ack om jag fått dö förrän detta (skedde), och bli glömd av alla!"

Koranen fastslår att Jesus har ingen mänsklig far, men att detta inte gör honom varken till gud eller guds son. Dessutom är det uppenbart att Adam skulle vara närmare denna ställning, eftersom han hade varken far eller mor. Koranen påminner oss om de bådas mirakulösa skapelse i versen 3:59: "Inför Gud är Jesus till sin natur att likna vid Adam. Han skapade honom av stoft och sade till honom "Var" och han är ".

Koranen förnekar treenigheten och själva tanken att Gud skulle ha en son eller en "bigud" vid sidan om. Gud vet att människorna ibland skapar egna tankevärldar och åsikter om gud(ar), och att det kan vara svårt för dem att inse sina egna misstag. Gud talar till oss i Koranen om domedagens dialog mellan Gud, Jesus och andra profeter. Jesus kommer då att bli frågad om sitt ämbete och profetskap: Och Gud sade:

"0 Jesus, Marias son! Är du den som har uppmanat människorna att dyrka dig och din moder som gudomlighet vid sidan av Gud?" Jesus svarade: Prisad vare Du i Din härlighet! Hur skulle jag kunna säga, vad jag icke hade rätt att säga? Hade jag sagt detta, skulle Du förvisso ha vetat det... Vad jag har sagt dem är endast vad Du har befallt mig (att säga) "Dyrka Gud, min Herre och er Herre ". Jag var vittne till deras gärningar, så länge jag levde bland dem, men sedan Du kallat mig till Dig, har Du ensam vakat över dem, Du är vittne till allt som sker "

"Och minns Jesus, Marias son, som sade: 0, israeliter! Jag är sänd till er av Gud för att bekräfta, vad som ännu äger bestånd av Tora och för att förkunna för er det glada budskapet att en apostel skall komma efter mig, vars namn skall vara Ahmad. "

En av dessa är Deuteronomy "Femte Moseboken" 18: 18-19:
"En profet skall jag låta framträda åt dem bland deras bröder, en som är dig lik, och jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad jag befaller honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, så skall jag själv utkräva det av honom."

Var och en som känner till profeten Mohammads livshistoria kan lätt konstatera att ingen annan stämmer in på denna beskrivning bättre än han. Både Moses och Mohammad (saw) föddes i en vanlig familj, gifte sig, grundade ett troende samhälle, verkställde storslagna lagar av Gud och dog en naturlig död.

Jesus å sin tur förutspår i Johannes 16:13,14:
"Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig.."

Profeten Mohammad (saw)var den ende budbarären som kom efter profeten Jesus, hans budskap är den slutgiltiga uppenbarelsen av Gud, och den består för alltid hos de troende. Ingen profet prisade Jesus mer än Mohammad (saw). Koranen erkänner hans mirakler, även sådana som inte är med i Bibelns berättelser. Maria betraktas som den mest kyska av alla kvinnor och den bästa av dem i Paradiset.Vad gäller profetens sätt att få sina uppenbarelser, är Bibelns ord även i detta hänseende bekräftade.

Profetens kompanjoner vittnade gång på gång hur profeten omedelbart upprepade uppenbarelsen han fick genom ängeln, framför kompanjonerna, utan att lägga till eller ta bort något av det. Jesus fick inte många följeslagare, på den rätta vägen han kallade till. Bara ett fåtal lärjungar följde honom. Men Gud hade andra planer för honom.

När hans otrogna folk ville döda honom lät han Jesus komma till himlarna.

"När Jesus märkte deras ovillighet att tro (på honom), sade han : "Vem hjälper mig att kalla människorna till Guds väg? De vitklädda sade: Vi är Guds medhjälpare! Vi tror på Gud och du' må vara vittne till vår underkastelse under Hans vilja! Herre! Vi tror på vad Du uppenbarat och vi följer (Din ) Apostel; räkna oss därför bland sanningens vittnen. " Och de (som ej ville tro) smed sina ränker, men Gud gäckade dem i deras planer, ty Gud överträffar alla ränksmidare. Och se, Gud sade "0, Jesus! Jag skall kalla dig hädan och jag skall upphöja dig till Min (härlighet) och jag skall rena dig från de klentrognas (osanningar). Och jag skall ge dem som följer dig företräde framför dem som ej vill tro ända till uppståndelsens dag - den dag då ni alla skall vända Åter till Mig, och Jag skall döma mellan er i i allt det som ni var oense om.

"och [Vi straffade dem] för deras förnekelse och de oerhörda, kränkande lögner som de yttrade om Maria. Och för deras ord:"Vi har dödat Kristus Jesus, Marias son, [som påstod sig vara] Guds sändebud!". Men de dödade honom inte och inte heller korsfäste de honom, fastän det för dem tedde sig så. De som är av annan mening är inte säkra på sin sak; de har ingen [verklig] kunskap om detta utan stöder sig på antaganden. Det är med visshet så att de inte dödade honom. Nej, Gud upphäjde honom till Sin [härlighet]; Gud är allsmäktig, vis. Och bland efterföljarna av äldre tiders uppenbarelser finns ingen som inte före sin död tror på honom [som Guds profet] och han skall vittna mot dem på Uppståndelsens dag.

Varje handling som utförs med avsikten och vetskapen om att den uppfyller Guds vilja, betraktas i Islam som Gudsdyrkan. De fem pelarna utgör en ram på vilken det andliga livet byggs.

Den andra delen är Sharia (Islams regler), som kan omfatta tre element :

• Dyrkan, och hur den bör upprättas.
• Moralen och det goda beteendet.
• Reglerna som styr relationer mellan människorna,såsom : familjenormer, social trygghet, arvslag, ekonomiska principer, brottslagar, och internationella förhållanden.

Att förneka Gud eller att dyrka någon/ något med honom, är den enda synden som inte förlåtes av Gud på Domens dag, om man inte tog avstånd från denna synd under sitt liv (Koranen 4:48, 4:116). Men detta gäller inte dem som inte infortnerats, eller felaktigt informerats om Islams budskap.

Lärda muslimer (Ulama) har konstaterat att alla saker i regler är tillåtna enligt Islam, och de har stöd för detta från Koranen (t.ex 2:29, 48:13, 31:20), och profetens lära (Sunnah). Det är orimligt att Gud skapar dessa saker och förmåner i världen, och att han samtidigt förbjuder dem. Alltså är det bara några få saker som Gud förbjuder på grund av starka skäl, och till människors nytta (Koranen 7:157, 7:32-33, 2:219,5:4).